Fredrika Limnell var en av de numera undanskymda kvinnor som bidrog till kvinnorörelsens frammarsch under senare delen av 1800-talet. Hon hade inte någon formell utbildning och var inte heller verksam inom något yrkesområde. En stark ekonomisk och social position möjliggjorde dock ett brett engagemang och ett aktivt stöd både när det gällde sociala frågor i allmänhet och frågor som rörde kvinnors villkor och rättigheter i synnerhet.
Fredrika Limnell föddes i Härnösand 1816 som en av tre döttrar till lektor Olof Fredrik Forssberg och hans hustru Catharina Margareta Svedbom. På moderns sida — och via moderns förste make — fanns en koppling till företaget Wifstavarfs AB. Fredrika Limnell gifte sig med sin kusin Per Eric Svedbom år 1842. Denne var delägare i varvet, vilket bidrog till att den ekonomiska positionen stärktes. Makarna flyttade till Stockholm där hennes man fått arbete som rektor vid Nya Elementarskolan samt som redaktör för Aftonbladet. Här fanns nu både ekonomiska och sociala möjligheter för Fredrika Limnell att utveckla de kulturella och litterära intressen som hon burit med sig sedan ungdomen. I hemmet samlades företrädare för litteratur, musik och vetenskap och här lades en grund för de kulturella/litterära salonger som senare kom att bli välkända i det samtida stockholmska kulturlivet. När maken dog år 1857 tog hon över delägarskapet i varvet. Hon var som änka fri att själv disponera avkastningen och sin förmögenhet.
År 1860 gifte Fredrika Limnell om sig med byråchefen vid Järnvägsstyrelsen, Carl Abraham Limnell. Vid detta andra giftermål blev hon åter omyndig och underställd makens förmyndarskap. Makarna delade emellertid de kulturella intressena och tillsammans utvecklade de sommarstället Lyran vid Mälaren till en samlingspunkt för en dåtida kulturelit, den Limnellska salongen. Regelbundna litterära och musikaliska soaréer, de senare ofta arrangerade av den äldste sonen Vilhelm Svedbom som var tonsättare och sekreterare vid Kungliga Musikaliska Akademien, lockade åtskilliga av tidens främsta kulturpersonligheter. Bland dessa besökare fanns till exempel Bjørnstjerne Bjørnson, Henrik Ibsen, Carl Snoilsky, Verner von Heidenstam, Victoria Benedictsson och Selma Lagerlöf. Enligt uppgift ska Fredrika Limnell ha bidragit ekonomiskt till att Selma Lagerlöf kunde avsluta Gösta Berlings saga. Detta efter att ha lyssnat till delar av berättelsen vid ett av Selma Lagerlöfs besök på Lyran. Hon tog även starkt intryck av Fredrika Bremer som regelbundet försåg henne med nyheter från sina resor. Hon hjälpte Fredrika Bremer att få sina reseskildringar publicerade i Aftonbladet. På liknande sätt bidrog hon ekonomiskt till andra kvinnliga konstnärer, författare och musiker, inte minst genom att ge dem möjligheter att få yrkesstipendier.
Fredrika Limnells kulturella intressen utgjorde emellertid bara den ena sidan av hennes breda samhällsengagemang. Hon var starkt involverad i dåtidens sociala frågor, främst de som rörde kvinnors situation, och samarbetade med bland andra prinsessan Eugénie. Tillsammans med Fredrika Bremer bildade hon — och var även sekreterare i — Stockholms fruntimmersförening för barnavård på 1850-talet. Hon var med och bildade Klara församlings arbets- och skyddsförening där hon var sekreterare från 1853 till omkring 1885. Åren 1864—1865 ingick hon tillsammans med bland andra Sophie Adlersparre, Rosalie Olivecrona och Jenny Rossander i styrelsen för Röda korsets damkommitté (sedermera Röda korsets kvinnoförening). Hon engagerade sig i Den brittiska, kontinentala och allmänna Federationens svenska avdelning när denna bildades 1878. Vidare var hon aktiv i styrelserna både för Aftonkursen för fruntimmer (även känd som Rossanderska kursen) samt Sällskapet Eugeniahemmet. Hon öppnade dessutom sitt hem för möten och föredrag på teman som handlade om nykterhet och sedlighet.
Engagemanget för kvinnofrågor rörde i lika hög grad de mer besuttna kvinnornas situation. Även om hon inte var en av de mest aktivt framträdande kom hon att bli en av de ledande inom den tidiga kvinnorörelsen, inte minst tack vare sitt breda kontaktnät och sin starka ekonomiska ställning, vilken gjorde det möjligt för henne att finansiera olika projekt. Hon var starkt engagerad i frågor som rörde kvinnors ekonomiska, juridiska och politiska rättigheter och samarbetade med till exempel Anna Hierta-Retzius, Ebba Lind af Hageby, Rosalie Olivecrona och Eva Fryxell. Hon satt som ledamot i Föreningen för gift kvinnas äganderätt under ett tiotal år och var ledamot i Handarbetets Vänner 1874—1892. Hon bidrog till att säkerställa fortsatt utgivning av Tidskrift för hemmet som hade startats av bland andra Sophie Adlersparre 1859. Tillsammans med Sophie Adlersparre var hon också med om att dra upp riktlinjerna för Fredrika-Bremer-Förbundet som startades 1884. År 1885 invaldes hon i Sällskapet Nya Idun.
Fredrika Limnell dog 1892 och ligger begravd på Klara kyrkogård, Stockholm.
