Pia Hård af Segerstad var journalist och tecknare, verksam under 1900-talet.

Pia Hård af Segerstad föddes i Stockholm 1909, i en intellektuell, konstnärlig och frisinnad miljö. Fadern, Nils Holmgren, var professor i zoologi vid Stockholms högskola och modern, Karin Fjällbäck-Holmgren, var en välkänd liberal politiker och aktiv i bland annat Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR), Frisinnade kvinnors förening och Fredrika-Bremer-Förbundet. Engagemang för kvinnors frigörelse fanns på många håll i släkten; Ann Margret Holmgren som var gift med farfaderns bror var första ordförande i Föreningen för kvinnans politiska rösträtt, (FKPR, lokalavdelning av LKPR) och ivrig rösträttsaktivist med värvningsresor runt om i landet. Pia Hård af Segerstad skulle komma att föra engagemanget vidare i sitt journalistiska yrkesarbete.

Pia Hård af Segerstad gick i den moderna Whitlockska samskolan, där hon bland andra var skolkamrat med Barbro Alving. År 1928 tog hon studentexamen och fortsatte på hösten med måleristudier vid Otte Skölds målarskola (nuvarande Pernbys målarskola).

Pia Hård af Segerstad ville emellertid inte bli konstnär utan modetecknare, och året därpå fick hon plats på modevaruhuset Meeths reklamateljé, där hennes arbetsområde snabbt utökades till att ta hand om Meeths personaltidning. Personaltidningar var då och långt in på 1960-talet en språngbräda till arbetet som journalist, och Pia Hård af Segerstad tyckte om att skriva. År 1931 gick hon över till veckotidningen Våra Nöjen som startats 1925 för den unga moderna människans behov av lättsam underhållning, med nyheter om tidens nöjen och nya medieformer som film och radio, men också teater, sport, musik, dans, litteratur, konst och mode. Pia Hård af Segerstad skrev mest inom modeområdet både i Våra Nöjen och i Charme som hon gick vidare till 1932.

År 1934 började Pia Hård af Segerstad arbeta vid Dagens Nyheter, till en början på den så kallade B-upplagan, den upplaga av tidningen som transporterades ut till landsorten redan på kvällen, medan A-upplagan med de senaste nyheterna för huvudstadens läsare ännu var under tryckning. B-upplagans redaktör hade inrättat en daglig helsida för och om kvinnor, till skillnad från A-upplagans enda kvinnospalt. De kvinnliga läsarna var då ännu en oupptäckt målgrupp, men när det visade sig att B-upplagans helsida blev den mest lästa, fick den vandra in i A-upplagan några år senare.

Till skillnad från Barbro Alving som började på Dagens Nyheter som vikarie för kvinnospaltens redaktör Elin Brandell samma år, och som snabbt bad om förflyttning till allmänreportaget, blev Pia Hård af Segerstad kvinnosidan trogen hela sin tid på tidningen, fram till 1948. Hon skrev inte bara om mode och hushållsfrågor, ”utan gick på egna uppslag, ofta ute i landsorten” som hon själv beskrev det i en serie opublicerade journalistminnen. Uppslagen ledde till reportage om exempelvis de nyinrättade barnavårdsnämnderna och hemkonsulenternas arbete, och en hel serie, ”Mor, barn och industri” under åren 1945—1946, om kvinnors konflikt mellan hem och arbete.

Pia Hård af Segerstad gifte sig 1939 med tandläkaren Bertil Hård af Segerstad och fick med honom två barn under krigsåren. Stridbara kvinnor fanns även i makens släkt, hans mor Alma Hård af Segerstad var en av landets första kvinnliga tandläkare, och en av dem som tillsammans med bland andra släktingen Ann Margret Holmgren, Selma Lagerlöf, och ett hundratal andra kvinnor skrivit till kungs år 1905 för att kräva kvinnors politiska rösträtt.

Pia Hård af Segerstad var spirituell och rationell med stor integritet, och hon var inte rädd för att ta strid för sitt material. När Dagens Nyheters redaktionschef ansåg att hennes artikel om den nya elektrifierade symaskinen Singer utgjorde textreklam, kontrade hon med frågan om vad sidorna med bil- och motorjournalistik skulle kallas; texten om symaskinen publicerades i tidningen. Inom det textila området med mode och kläder var hon expert, och samarbetade ofta med textilkonstnären Göta Trägårdh.

Efter några år med frilansarbete för veckotidningarna Idun och ICA-kuriren för att bättre kunna hantera långa arbetsdagar och småbarn i hemmet, blev Pia Hård af Segerstad lockad tillbaka till dagspressen och började 1950 på Svenska Dagbladet och dess motsvarighet till sidan för Hus och Hem, som där utvecklats till den respekterade Idag-sidan. Här skrev hon många bitska kolumner om konflikten mellan yrkesliv och hemarbete och reportage om kvinnors intåg på nya arbetsområden. Under 1960-talet var hon chef för Idag-sidan, och därefter ansvarig för den nyinrättade avdelningen Namn idag, fram till 1971 då hon officiellt gick i pension.

Pia Hård af Segerstad fortsatte dock att skriva. Först i tidningen Välkommen för pensionärer i Stockholm, sedan, efter makens död, och då hon flyttat till ett servicehus på Kungsholmen, som redaktör för servicehusets egen publikation, Trossens månadsblad. Hela hennes omfattande klipparkiv överlämnades till Pressarkivet/Riksarkivet strax före hennes bortgång, år 2001.