Margit Rosengren var operettsångare och skådespelare, verksam under 1900-talets första hälft.
Margit Rosengren var dotter till grosshandlare Hugo Rosengren och hans maka Thérèse. Hon föddes i Stockholm år 1901. Margit Rosengren hade två syskon, brodern Kurt och systern, sedermera skådespelaren, Birgit Rosengren. Då en konstnärlig ådra löpte genom familjen låg en scenkarriär nära tillhands. Morfadern, August Hallner, var källarmästare på Hamburger Börs, målare och författare. Modern hade sjungit på Svenska teatern och hade egentligen tänkt fortsätta fortsätta vid Kungliga Operan, men gifte sig och fick lov att skrinlägga drömmen. Margit Rosengren blev tidigt mycket teaterbiten, men också sången tog stor plats i hennes liv, så när hon avklarat sina studier i Södermalms flickläroverk sökte hon sig resolut den vägen. Sångstudier bedrev hon för Zulamith Wellander-Svaneskog, Herman Brag och Haldis Ingebjart. Hon studerade även plastik hos Anna Behle samt tog tal- och mimiklektioner hos Sie Christiernsson och Karin Swanström.
Margit Rosengren engagerades av Albert Ranft och debuterade som 19-åring år 1920 i rollen som pagen Pueblo i Don Cesar på Oscarsteatern. Hon var engagerad vid Oscarsteatern 1920–1925 och 1932–1935, Vasateatern 1926–1930 och Odéonteatern 1931–1932. Hon gästspelade även bland annat vid Stora Teatern i Göteborg 1924–1925, Kungliga Operan 1939–1941, samt vid scener i Norge, Danmark och Finland. Hon verkade också vid scener som Chinateatern, Cirkus och Hippodromen samt medverkade i teaterturnéer runtom i landet med bland annat Riksteatern.
Bland Margit Rosengrens scenroller kan nämnas Fiametta i Boccaccio 1920 på Oscarsteatern, Mariza i Grevinnan Mariza 1924, 1925 och 1941 på Stora Teatern i Göteborg, Oscarsteatern respektive Kungliga Operan i Stockholm, Fedora Palinska i Cirkusprinsessan 1926 på Vasateatern, Mimi i Adjö Mimi 1927 på Vasateatern, Sylva Varescu i Csárdásfurstinnan 1928 på Vasateatern och 1940 på Kungliga Operan, Vera Lisaveta i Sista valsen 1928 på Vasateatern, Rose Marie La Flamme i Rose-Marie 1929 på Vasateatern, Anna i Hotell Stadt Lemberg 1930 på Vasateatern, Viktoria i Viktorias husar 1931 på Odéonteatern, titelrollen i Mozart 1931 på Oscarsteatern, Prinsessan Laya/Susanne Provence i Blomman från Hawaii 1932 på Odéonteatern, Margot Bonvalet i Ökensången 1932 på Oscarsteatern, Daisy Darlington i Bal på Savoy 1934 på Oscarsteatern, Josepha Vogelhuber i Värdshuset Vita Hästen 1935 på Oscarsteatern, Hanna Glawari i Glada änkan 1939 på Kungliga Operan, Molly i Blåjackor 1942 på Oscarsteatern, och Magnolia i Teaterbåten 1942 på Oscarsteatern, vilket kom att bli hennes sista roll. Hon framträdde också i revyer hos Ernst Rolf under 1920-talet samt hos Karl Gerhard 1931, hos Rolf sjöng hon bland annat ”I min blommiga blå krinolin” i Lyckolandsrevyn 1924.
Margit Rosengren filmdebuterade 1927 i Gustaf Molanders stumfilmsdrama Hans engelska fru. Hon medverkade i tre filmer, utöver debutfilmen spelade hon även huvudroller i filmerna Kärlek måste vi ha, 1931, och Den farliga leken, 1933. Margit Rosengren skivdebuterade 1921 och spelade in ett tiotal skivsidor. Från år 1942 hindrade hjärtproblem henne från att fortsätta sin karriär.
Margit Rosengren var 1930-talets stora operettprimadonna, arvtagare till Emma Meissner och Naima Wifstrand. Hon utkom med sina memoarer, Oförgätligt glada stunder, 1948. År 1951 instiftade hon RM-orden, en kvinnoorden som ägnade sig åt välgörenhet och som sedan 1956 delat ut Margit Rosengren-stipendiet.
Margit Rosengren var gift med modedirektören Knut Jacobsson 1922–1929, därefter med skriftställaren Erik Zetterström (Kar de Mumma) 1929–1943 och från 1944 fram till sin död med direktören Oscar Gustafsson. I det tredje äktenskapet blev hon mor till en son som dog i späd ålder, senare adopterade makarna en dotter.
Margit Rosengren avled i Stockholm 1952. Hon är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.
