Maud Hansson var skådespelare, engagerad av Ingmar Bergman och andra kända regissörer på både scen och filmduk.
Maud Hansson föddes 1937 i Stockholm. Föräldrarna var marindirektör Karl Gustaf Bertil Hansson och hans maka Anna Sofia, född Lennberg. I familjen fanns också storasyster Maj. Maud Hansson tog realexamen och började sedan på Willy Koblancks teaterskola. Hon sökte sedan till Dramaten och elevskolorna i Göteborg och slutligen Malmö, där hon kom in som 17-åring. Under åren 1955 till 1958 studerade hon på Malmö stadsteaters elevskola (nuvarande Teaterhögskolan i Malmö) och som studiekamrater hade hon bland andra Mimmo Wåhlander, Anna Stina Walton och Helena Reuterblad. På skolan fick eleverna lära sig att gå, stå och tala, teaterchefen Yngve Nordvall undervisade i äldre teaterhistoria och Naima Wifstrand i yngre samt i sång. På schemat stod också psykologi och fäktning samt dramatisk framställning med Allan Edvall som lärare. Ingmar Bergman lärde dem att ta regi.
Den första av premiäreleverna som fick möta publiken var Maud Hansson. Redan 1956 fick hon en liten roll i filmen Tarps Elin i regi av Kenne Fant. Året efter valde Ingmar Bergman ut henne att spela häxans svåra roll i sin film Det sjunde inseglet. Kritiken ansåg henne teckna den plågade unga kvinnan som bränns på bål på ett oförglömligt och kvalfyllt sätt. Hon medverkade även i Bergman-föreställningarna som 1959 gästspelade utomlands. Sagan av Hjalmar Bergman gavs på Théâtre Sarah Bernhardt (nuvarande Théâtre de la Ville) i Paris och Goethes Faust spelades på Princes Theatre (nuvarande Shaftesbury Theatre) i London.
Efter studietiden anställdes Maud Hansson på Malmö stadsteater och gjorde många roller, både seriösa och komiska. Hon medverkade i sexton uppsättningar. 1958 ”ritade hon en pigg och glad profil av den unga flickan” i William Saroyans Världen är vi. I Boy Friend, 1959, spelade hon mot Lars Lönndahl och 1960 i Satsa på rött mot Berta Halls huvudroll.
År 1961 engagerades hon av Stockholms stadsteater och medverkade i Dario Fo-farser. 1963 gav Stockholms stadsteater Brechts Den kaukasiska kritcirkeln. Teaterrecensent Ebbe Lindell i Dagens Nyheter kallade Maud Hansson ”ett fynd för rollen” som tjänsteflickan Grusche. Medverkade gjorde bland andra Gerd Hagman, Naima Wifstrand och Toivo Pawlo. Andra roller på Stockholms stadsteater var Polly i Tolvskillingsoperan 1964 med Toivo Pawlo, Gerd Hagman och Monica Zetterlund som Krog-Jenny. Hon medverkade i Ann Jellicoes Greppet 1963 och Stora smällen 1966 och i Eugene O'Neills drama Klaga månde Elektra 1964 spelade hon Hazel Niles. Kersti i Strindbergs Kronbruden 1965 och Elsa i Draken 1967 av Jevgenij Sjvarts var andra roller.
År 1965 gifte sig Maud Hansson med den ryskgrekiske skådespelaren Petros Fyssoun och kallade sig sedan Maud Hansson Fissoun. Hon fick tjänstledigt från Stadsteatern men förband sig att göra en roll under nästkommande spelår. Hon bodde sedan tidvis hos maken i Aten. 1968 anordnade de tillsammans en grekisk afton i Stockholm med två enaktare och lät behållningen gå till Kommittén för Greklands demokrati.
Maud Hansson lämnade Stockholms stadsteater 1969 och fortsatte sedan som frilans. Rollen som pigan Lina i Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga gjorde henne folkkär och känd för hela svenska folket 1971. Sammanlagt gjordes tre filmer och en TV-serie om buspojken. I rollen som den kärlekskranka Lina kunde Maud Hansson spela ut sin komiska förmåga och även få användning för sin sångröst i sånger som ”Hujedamej sånt barn han var”. Sjöng gjorde hon också i Här kommer Fritjof Andersson, ett sånglustspel som gavs på Scalateatern i Stockholm. För TV gjorde hon Garderoben med Jan Malmsjö och Per Ragnar och Körsbärsträdgården med Margaretha Krook, båda 1970.
Malmö stadsteater lockade tillbaka Maud Hansson för ett gästspel i Fem kvinnor 1975. Som vimsig hemmafru ansågs hon spela suveränt. 1976 var det dags för Jösses flickor - befrielsen är nära. Tre år senare fick hon flyga från Aten till Helsingborgs stadsteater för att hoppa in som Masja i Anton Tjechovs Tre systrar. Där imponerade hon på hela ensemblen med sin förmåga att snabbt sätta sig in i rollen. Även på Stockholms stadsteater gjorde Maud Hansson ett gästspel 1985. Det var i rollen som Laina i Bertolt Brechts Herr Puntila och hans dräng Matti.
Maud Hansson hade stora roller i TV-serier som Pelle Jansson, 1973, Tjocka släkten, 1975, och Goda grannar, 1988. I en uppsättning av Fröken Julie på Medborgarhuset i Upplands Väsby spelade hon huvudrollen med Nils Hallberg som Jean. I revyn Galanta gummans show medverkade hon tillsammans med Agneta Prytz och på Maximteatern spelade hon Mulle i Mallgrodan 1980. Barnteatern byggde på delar av Det susar i säven av Kenneth Grahame, hade ett stort publiktryck och gick för utsålda hus. Maud Hansson, som spelade ihop med bland andra Martin Ljung, ansågs ha gjutit nytt liv i sin stora scenvana.
På TV visades 1982 Barnet med Maud Hansson som den psykiskt störda Gemma och Isa Quensel som hennes mamma. Maud Hansson gjorde sitt sista scenframträdande i Staffan Göthes En natt i februari på Uppsala stadsteater våren 1989 och sin sista filmroll i Basaren 1991.
Maud Hansson avled 2020 i en ålder av 82 år.
